De flesta vattenburna färger kallas för ”dispersionsfärger”*. Bindemedlet i en emulsionsfärg är ett fast, plastliknande material som fördelats som mikroskopiska partiklar i vatten. Det finns många benämningar i branschen på denna mjölkvita vätska, t.ex. latex, emulsion eller dispersion för att nämna några.

1. OBS! Bortsett från utseendet så har det latex som används i färg ingenting att göra med det naturliga latex som används i en del gummihandskar och som har orsakat allergiska reaktioner bland vissa användare av dessa handskar.

Färgfabrikanten tillverkar en dispersion av pigmenten som skall ingå i färgsatsen och tillsätter latexbindemedlet. Således består färgen av dispergerade pigment och bindemedel samt en del tillsatsämnen och vätska, i huvudsak vatten (se de följande sektionerna).

Filmbildningen sker hos vattenburna färger när färgen appliceras och vattnet avdunstar. Under denna process närmar partiklarna i pigment och bindemedel sig varandra. I de sista skedena av vätskeavdunstningen drar kapillärkraften samman bindemedelspartiklarna med stor kraft så att de slås samman och binder pigmentet i en sammanhängande film. Denna process, som kallas filmbildning, visas på följande bild:

Filmbildning hos dispersionsfärg

Att bindemedlet är upplöst i vatten gör det lättare att förtunna dispersionsfärger och rengöra redskap etc. utan att ge avkall på en snabb utveckling av en vatten- och väderresistent film strax efter applicering. Dispersionsfärgens film har mikroskopiska porer som gör att den kan ”andas”, dvs. kan låta fukt tränga ut. Den vattenburna färgfilmen är således mer tolerant för fukt som kommer inifrån byggnadsmaterialet än lösningsmedelsburna färger, vilka bildar en ”tätare” film och därför lättare bildar blåsor om det finns fukt under färgen, t.ex. om lösningsmedelsbaserad färg appliceras över fuktigt trä eller puts.

Vattenburna färger som inte är latexbaserade är vattenfärger, plakatfärg och de flesta fingerfärger

Å andra sidan kan dispersionsfärger bilda blåsor vid regn, dagg eller andra fuktiga förhållanden på utsidan av beläggningen, om färgen:

- har begränsad vidhäftningsförmåga
- har applicerats på en krithaltig eller annan förorenad  yta så att färgens vidhäftning försämrats.
- inte har hunnit bli genomtorr.

Under dessa förhållanden är tendensen till blåsbildning större om färgen har en hög andel brytningskulör.

Mekanismen för filmbildning hos vattenburna färger har vissa begränsningar. Avdunstningshastigheten hos de eventuella flyktiga komponenterna i färgen måste jämföras med vattnets avdunstningshastighet. Kombinationen av avdunstning av färgens flyktiga komponenter och de vattenburna bindemedelspartiklarnas filmbildning benämns torkning hos vattenburna färger. Eftersom torkningen hos vattenburna färger påverkas när temperaturen närmar sig vattnets fryspunkt, anger färgtillverkarna en minsta temperatur för applicering (vanligtvis 5 °C) för dispersionsfärger. Om förhållandena är sådana att färgen torkar mycket snabbt kan filmbildningen och hållbarheten försämras eftersom mycket snabb torkning kan minska partiklarnas rörlighet innan filmen har hunnit färdigbildas. Förhållanden som kan bidra till för snabb torkning av utomhusfärg är mycket hög temperatur, vind, låg luftfuktighet, målning i direkt solsken och målning på ett mycket poröst underlag.

Typer av vattenburna bindemedel: Det finns olika breda typer av polymerer som används i dispersionsbindemedel. De vanligaste bindemedelen som används i Sverige är:  

Tryckpolymerer, styrenakrylater och rena akrylater

Kemisten har många bindemedel av vardera typen att välja bland. Dessa varierar avseende vidhäftning, partikelstorlek, utflytning, hårdhet, torrhalt, pris och andra egenskaper.

Om vi antar att ett lämpligt bindemedel används för den avsedda användningen och att allt övrigt är identiskt, så är rena akrylatbindemedel i allmänhet överlägsna avseende följande egenskaper hos färger för utomhusbruk:

Skiljer sig i egenskapen	Fördel
Vidhäftning under våta förhållanden	- resistent mot blåsbildning - resistens mot krackelering, ytsplittring
Större vattenresistens	- resistent mot blåsbildning - svamp, mögel- och algresistent - smutsresistent
Alkalibeständighet	- mindre risk för flammighet på färskt eller fuktigt murverk
UV-resistens	- Bättre färgäkthet- Mindre kritning vid åldring

Som ett resultat av dessa egenskaper och fördelar används ren akrylatdispersionsfärg ofta utomhus där toppkvalitet krävs, även om den är dyrare. För inomhusbruk ger rena akrylatbindemedel fördelar i form av vidhäftning under våta förhållanden, resistens mot vattenburen smuts (matfläckar som kaffe, juice, vin etc.), fettresistens; resistens mot tryck (klibbning) och beständighet mot alkaliska rengöringsmedel. Dessa fördelar är önskvärda för alla som önskar förstklassiga ytbehandlingar. Trenden går mot användning av akryatlfärger inomhus både på utsatta ställen såsom kök och badrum och mer allmänt där enkel städning och rengöring är av vikt. Vissa tryckpolymerer kan vid bra sammansättning ge acceptabla resultat som väggfärger i mindre krävande omgivningar.

En tredje kategori av vattenbaserat bindemedel är styrenakrylat. Styren ingår i bindemedlet för bättre vattenbeständighet, glans och lägre pris; men mängden styren som kan ingå är begränsad eftersom en för hög koncentration kan ge krackeleringstendenser och ökad kritning och blekning. Dessa bindemedel används för några grundlacker för puts och murbruk. Ibland kallas styrenakrylatfärger också akrylatfärger även om akrylat vanligtvis avser 100% rena akrylatfärger.

< Tillbaka