PQI China PQI Frankreich PQI Allemagne PQI Ryssland PQI South Africa PQI Grossbritannien PQI USA Brazil Australia/ny Sjelland
Ordlista
 
>Vanliga frågor och svar (FAQs)
>Länkar
>Kontakta oss
>Om oss
>Webbplatskarta


> Hem > Definition av kvalitet > Ingrediensernas roll i färgen > Bindemedel

- "Binder" pigmentet, ger vidhäftning, integritet och hårdhet till den torra färgfilmen. Bindemedlet är en mycket viktig ingrediens som påverkar nästan alla ytbeläggningens egenskaper, speciellt: - vidhäftning och liknande egenskaper såsom resistens mot blåsbildning, sprickbildning och flagning.    - andra viktiga egenskaper såsom tvättbarhet, kritningsresistens och resistens mot blekning - appliceringsegenskaper och utseende såsom utflytning, filmuppbyggnad och glansutveckling.

Om inga pigment finns bildar de tillsatta bindemedlen en klar, blank film; några bindemedel används utan pigment för att bilda klara lacker. Klicka för att fortsätta med:

--  Lösningsmedelsburna  -- --  Vattenburna  --

Pigmenten minskar bindemedlets lyster eller glans. Genom att stegvis öka pigmenthalten och genom att använda pigment av olika storlekar och former kan följande grader av glans uppnås:

1 blank (minsta pigmentkoncentrationen)
2 halvblank
3 halvmatt
4 matt
5 helmatt (största pigmentkoncentrationen)

Färgglansen fastställs med instrumentavläsningar av reflekteringsförmågan ur olika vinklar från vertikalt enligt en fastställd norm; (polerat glas = 100)

Glansavläsningarna vid 20° används för att beskriva ”djupglans” vid beskrivning av glansfärger. Avläsningen vid 60° är måttet för den glans som man refererar till oftast och används för allt utom glanslösa färger. 85 °-avläsningen beskriver ”underglansen” för matt, äggskal och silke (det representerar glansen när man ser färgen ur en låg vinkel).

Färger som beskrivs som matta, halvmatta, blanka och halvblanka har underglans- och glansvärden som ligger inom de områden som redovisas i tabellen nedan. Detta innebär inte att en given produkt varierar inom området; i stället kommer varje värde för produkten att anpassas så att det ligger inom det nedan beskrivna intervallet. Således har till exempel en viss halvblank färg ett 20 °-glansvärde på 15 och ett 60 °-glansvärde på 55.

Färgtyp
 
Glansintervall
 
  20° Glans 60° Glans 85° Glans >
Blank 45-90 70 - 95+ --
Halvblank 5-45 25-70 --
Halvmatt -- 15-25 10-40
Matt -- 2-15 5-25
Helmatt -- 1-10 1-10

Färgkemisterna använder ett mått som heter PVC (pigment volume concentration) för att indikera den relativa andelen av pigment jämfört med bindemedel i färgformeln. PVC är en jämförelse av de relativa volymerna (inte vikt) av summan av pigment och bindemedel och beräknas enligt följande:

Även om det är beroende av typ och storlek hos pigmenten, så är de allmänna PVC-värdena följande för olika nivåer av färgglans:

Typ av färg
Normalt PVC
Blank <20%
Halvblank 21-30%
Halvmatt 30-40%  
Matt 35-45%
Helmatt 38 - 80%

En omfattande skala av pigmenteringsnivåer används för att skapa matta färger. Matta färger av hög kvalitet, både för invändigt och utvändigt bruk, har normalt PVC-värden i intervallet 38-50 %. Rent allmänt kan man säga, att eftersom dessa matta färger har mer bindemedel tillgängligt per pigmentenhet, så har de bättre hållbarhet än matta färger med högre PVC-värden. För övrigt är de helt identiska om man mäter egenskaper som tvättbarhet och smutsresistens för inomhusfärger och färgäkthet, kritningsresistens, mögel- och algresistens samt allmän hållbarhet för utomhusfärger. (Produkter som är avsedda för inomhus- respektive utomhusbruk skall användas på sina respektive tillämpningsområden).

Professionella målare väljer ofta kraftigare pigmenterade ”helmatta” färger vid målning av nya byggnader för att dölja ojämnheter i underlaget (särskilt väggskarvar) och för att de är enklare att punktbättra. Vid utvändigt bruk klarar sig matta färger med höga PVC-värden inte lika bra som de med lägre PVC, speciellt i klimat med frost och/eller vid applicering på trä.

Glanskraven för färger som är blankare än matt begränsar intervallet av PVC som kan användas jämfört med vad som gäller för matta färger. Vissa produktblad och/eller MSDS anger produktens PVC.

Lösningsmedelsburna

Termen ”lösningsmedelsbaserad” används allmänt för både modifierade olje- och alkyd-baserade ytbeläggningar. Oljebaserade beläggningar tillverkas av en vegetabilisk olja som ”torkar” eller oxiderar och korsbinder när den utsätts för luft och utvecklar på så sätt de för färgprodukten önskvärda egenskaperna. Torkande oljor har traditionellt använts i färger, bl.a. linolja (pressad ur flax och raffinerad), kinesisk olja (från tunträdets frukt) och soyaolja (från soyabönan). Nuförtiden tillverkas väldigt få färger med enbart olja; de baseras i stället på modifierade oljor, s.k. alkyder. Alkyderna torkar snabbare och blir hårdare än oljor. En del ytbeläggningar, speciellt grundfärger för utomhusbruk, tillverkas av kombinationer av oljor och alkyder för att uppnå önskad flexibilitet.

Filmbildandet är en tvåstegsprocess hos de lösningsmedelsburna färgerna: När färgen appliceras på en yta:

- avdunstar vätskan och lämnar kvar bindemedlet och pigmenten på ytan; och
- därefter ”torkar” eller oxiderar bindemedlet när det reagerar med syret i luften.

Det är denna torkning, eller oxidation, som utvecklar de hårda, starka egenskaperna hos den lösningsmedelsburna färgen. Men oxidationsprocessen kan om den går för långt orsaka att denna typ av färg blir så hård att den riskerar att krackelera och flagna. Värme påskyndar också gulningsprocessen. Om t.ex. ett värmeelement och intilliggande väg målas med samma färg i samma kulör kommer elementet att få ett gult stick jämfört med väggens färg. Denna gulning syns även tydligt på ytor som skyddas mot solljus, t.ex. bakom tavlor

  • Vattenburna

    De flesta vattenburna färger kallas för ”dispersionsfärger”*. Bindemedlet i en emulsionsfärg är ett fast, plastliknande material som fördelats som mikroskopiska partiklar i vatten. Det finns många benämningar i branschen på denna mjölkvita vätska, t.ex. latex, emulsion eller dispersion för att nämna några.

    1. OBS! Bortsett från utseendet så har det latex som används i färg ingenting att göra med det naturliga latex som används i en del gummihandskar och som har orsakat allergiska reaktioner bland vissa användare av dessa handskar.

    Färgfabrikanten tillverkar en dispersion av pigmenten som skall ingå i färgsatsen och tillsätter latexbindemedlet. Således består färgen av dispergerade pigment och bindemedel samt en del tillsatsämnen och vätska, i huvudsak vatten (se de följande sektionerna).

    Filmbildningen sker hos vattenburna färger när färgen appliceras och vattnet avdunstar. Under denna process närmar partiklarna i pigment och bindemedel sig varandra. I de sista skedena av vätskeavdunstningen drar kapillärkraften samman bindemedelspartiklarna med stor kraft så att de slås samman och binder pigmentet i en sammanhängande film. Denna process, som kallas filmbildning, visas på följande bild:

    Filmbildning hos dispersionsfärg

    Att bindemedlet är upplöst i vatten gör det lättare att förtunna dispersionsfärger och rengöra redskap etc. utan att ge avkall på en snabb utveckling av en vatten- och väderresistent film strax efter applicering. Dispersionsfärgens film har mikroskopiska porer som gör att den kan ”andas”, dvs. kan låta fukt tränga ut. Den vattenburna färgfilmen är således mer tolerant för fukt som kommer inifrån byggnadsmaterialet än lösningsmedelsburna färger, vilka bildar en ”tätare” film och därför lättare bildar blåsor om det finns fukt under färgen, t.ex. om lösningsmedelsbaserad färg appliceras över fuktigt trä eller puts.

    Vattenburna färger som inte är latexbaserade är vattenfärger, plakatfärg och de flesta fingerfärger

    Å andra sidan kan dispersionsfärger bilda blåsor vid regn, dagg eller andra fuktiga förhållanden på utsidan av beläggningen, om färgen:

    - har begränsad vidhäftningsförmåga
    - har applicerats på en krithaltig eller annan förorenad  yta så att färgens vidhäftning försämrats.
    - inte har hunnit bli genomtorr.

    Under dessa förhållanden är tendensen till blåsbildning större om färgen har en hög andel brytningskulör.

    Mekanismen för filmbildning hos vattenburna färger har vissa begränsningar. Avdunstningshastigheten hos de eventuella flyktiga komponenterna i färgen måste jämföras med vattnets avdunstningshastighet. Kombinationen av avdunstning av färgens flyktiga komponenter och de vattenburna bindemedelspartiklarnas filmbildning benämns torkning hos vattenburna färger. Eftersom torkningen hos vattenburna färger påverkas när temperaturen närmar sig vattnets fryspunkt, anger färgtillverkarna en minsta temperatur för applicering (vanligtvis 5 °C) för dispersionsfärger. Om förhållandena är sådana att färgen torkar mycket snabbt kan filmbildningen och hållbarheten försämras eftersom mycket snabb torkning kan minska partiklarnas rörlighet innan filmen har hunnit färdigbildas. Förhållanden som kan bidra till för snabb torkning av utomhusfärg är mycket hög temperatur, vind, låg luftfuktighet, målning i direkt solsken och målning på ett mycket poröst underlag.

    Typer av vattenburna bindemedel: Det finns olika breda typer av polymerer som används i dispersionsbindemedel. De vanligaste bindemedelen som används i Sverige är:  

    Tryckpolymerer, styrenakrylater och rena akrylater

    Kemisten har många bindemedel av vardera typen att välja bland. Dessa varierar avseende vidhäftning, partikelstorlek, utflytning, hårdhet, torrhalt, pris och andra egenskaper.

    Om vi antar att ett lämpligt bindemedel används för den avsedda användningen och att allt övrigt är identiskt, så är rena akrylatbindemedel i allmänhet överlägsna avseende följande egenskaper hos färger för utomhusbruk:

    Skiljer sig i egenskapen
    Fördel
    Vidhäftning under våta förhållanden - resistent mot blåsbildning
    - resistens mot krackelering, ytsplittring
    Större vattenresistens - resistent mot blåsbildning
    - svamp, mögel- och algresistent
    - smutsresistent
    Alkalibeständighet - mindre risk för flammighet på färskt eller fuktigt murverk
    UV-resistens - Bättre färgäkthet- Mindre kritning vid åldring

    Som ett resultat av dessa egenskaper och fördelar används ren akrylatdispersionsfärg ofta utomhus där toppkvalitet krävs, även om den är dyrare. För inomhusbruk ger rena akrylatbindemedel fördelar i form av vidhäftning under våta förhållanden, resistens mot vattenburen smuts (matfläckar som kaffe, juice, vin etc.), fettresistens; resistens mot tryck (klibbning) och beständighet mot alkaliska rengöringsmedel. Dessa fördelar är önskvärda för alla som önskar förstklassiga ytbehandlingar. Trenden går mot användning av akryatlfärger inomhus både på utsatta ställen såsom kök och badrum och mer allmänt där enkel städning och rengöring är av vikt. Vissa tryckpolymerer kan vid bra sammansättning ge acceptabla resultat som väggfärger i mindre krävande omgivningar.

    En tredje kategori av vattenbaserat bindemedel är styrenakrylat. Styren ingår i bindemedlet för bättre vattenbeständighet, glans och lägre pris; men mängden styren som kan ingå är begränsad eftersom en för hög koncentration kan ge krackeleringstendenser och ökad kritning och blekning. Dessa bindemedel används för några grundlacker för puts och murbruk. Ibland kallas styrenakrylatfärger också akrylatfärger även om akrylat vanligtvis avser 100% rena akrylatfärger.

    < Tillbaka

  • Hem | Ansvarsförhållande | Policy för personuppgifter | Bildförteckning
    © 2001-2010 Paint Quality Institute - All rights