- Vätskan i färgen (kallas ibland ”bärmaterial”) ger möjlighet att föra över pigmentet och bindemedlet till den yta som skall målas.
För de flesta lösningsburna färgerna, är den flytande komponenten lacknafta, som är ett antändbart petroleumdestillat av alifatiska kolväten.
För klara och pigmenterade lacker, är vätskan vanligtvis lackförtunning eller annat lösningsmedel som är ”starkare” och mer lättantändligt än färgförtunning.
For dispersionsfärger, är vätskan i huvudsak vatten (men se även avsnittet tillsatsämnen nedan).
Pigmenten och bindemedlen är det som finns kvar på ytan när färgen torkar och den flytande andelen avdunstar. Tillsammans kallas de färgens torrhalt:
PIGMENT + BINDEMEDEL = TORRHALT
Ytbeläggningen (dvs. färgen, betsen, grundfärgen) består av torrhalt och vätska:
TORRHALT + VÄTSKA = YTBELÄGGNING
När en färg appliceras i en given tjocklek och sedan torkar, så är det proportionen av torrhalt och vätska som avgör hur tjock den torkade färgfilmen blir:
Således ger en högre torrhalt en tjockare färgfilm, vilket i sin tur innebär bättre täckning och längre hållbarhet . Av denna anledning rekommenderar vi att man inte förtunnar färgen om det inte är nödvändigt (t.ex. vid sprutmålning) eftersom förtunningen minskar torrhalten per volymenhet. Färgens torrhalt anges ibland på etiketten. Den uttrycks i volymvikt. Torrhalten hos en färg är ofta högre uttryckt i vikt än i volym Volymtorrhalt är en bättre indikator på kvalitet än vikttorrhalt.
