> Hem > Färgernas ABC


Här är en A till Ö-ordlista om färgingredienser och målningstermer.

AEROSOL:
Innehållet i behållaren som fördelar en fin färgdimma under tryck, etc. .

AKRYLAT:
En sorts syntetisk polymer som användes som bindemedel till högpresterande vattenburna färger och tätningsmedel: Vissa akrylatpolymerer används i billacker, ytbeläggningar, etc.

ALGER:
Stor grupp encelliga, ej blommande växter som innehåller klorofyll men saknar egentliga stjälkar, rötter, blad och kärlvävnader. (t ex tång)

ALGICID:
Ett kemiskt medel som ofta ingår i utomhusfärger och - grundlacker för att förhindra algtillväxt på en färglagd yta.

ALGRESISTANS:
Förmågan hos en färg eller en grundlack att motstå algtillväxt på ytan.

ALKALI:
En alkalisk, eller "basisk", kemisk substans som t ex kalk eller kaustik. I allmänhet närvarande i färsk cement, betong, gips eller vissa rengöringsprodukter i hushållet.

ALKALIUTBRÄNNING:
Ett tillstånd som uppträder då alkaliteten i färskt murverk förorsakar nedbrytning av en färgs bindemedel, med färgförlust och allmän försämring av färgskiktet. Uppträder vanligtvis tillsammans med vinylacetat copolymer, vatten- och lösningsmedelsbaserade färger som applicerats på murade ytor som är mindre än ett år gamla.

ALKYD:
En konstharts som användes i lösningsmedelsburna färger. En alkydharts tillverkas genom att låta en torkande olja reagera med ett hårt syntetiskt material.

ANDNING:
Genomsläppning av fukt/ånga från substratet genom färgskiktet.

ANTÄNDBAR:
Avser varje vätska som har en flampunkt på eller över 37ºC.

AVFETTNINGSMEDEL:
Lösningsmedel eller sammansättning som användes för att avlägsna oljor, fetter eller smörjmedel från ett substrat.

AVTRYCKSRESISTANS:
Förmågan hos en ytbeläggning att inte bibehålla intrycksmärken från ett föremål som placerats på densamma.

AVTUNNING:
Process för anpassning av ett mindre område till dess omgivning efter punktgrundning med användning av en filler eller genom att skrapa ren en yta med gammal färg.

UPP >>

BÄRMATERIAL:
Den flytande beståndsdelen i färgen som pigmenten är fördelade i. Bärmaterialet består av lösnings- och bindemedel.

BÄTTRING:
Påförande av färg på små målade ytor för att reparera missar, märken, skråmor och ställen där färgen lossnat, för att återställa ytan.

BARRTRÄ:
Den trädgrupp (fura, tall, gran) som kännetecknas av städsegröna barr.

BESTÄLLNINGSFÄRG:
Specialfärger som framställes genom tillsats av brytningspigment eller genom blandning av olika färgnyanser. Medger beredning av en önskad färg på försäljningsstället.

BESTRYKNING:
En färg, bets, fernissa, lack, eller annan ytbehandling som ger ett skyddande och/eller dekorativt skikt över ett substrat.

BETS:
En delvis transparent beläggning som färgar trä utan att dölja ådring och/eller textur.

BINDEMEDEL:
1. En färgkomponent som "binder" pigmentpartiklarna i ett uniformt, sammanhängande färgskikt och som får färgen att fästa vid ytan. Mängd och beskaffenhet hos bindemedlet hjälper till att fastställa de flesta av färgens nyttoegenskaper - tvättbarhet, seghet, vidhäftning, färgbeständighet och hållbarhet. 2. I grundlack är det en komponent som "binder" pigmentpartiklarna i en homogen sammansättning och får grundlacken att fästa vid ytan. De huvudsakliga nyttoegenskaperna i grundlacken - hållbarhet, vidhäftning samt flexibilitet vid låga temperaturer - bestämmes av bindemedlet.

BIOCID:
En biologiskt aktiv färg- och grundlacktillsats som tagits fram för att hindra bakterier från att förstöra färgen eller tätningsmedlet vid lagring; eller också för att hindra svamp-/algföroreningar från att växa på det applicerade färgskiktet.

BLÅNING:
När tannin, som finns i vissa träslag (t.ex. barrträd), vandrar genom ytbeläggningen och orsakar missfärgning.

BLÅSBILDNING:
Bildandet av kupolformade, ihåliga färgutskott.

BLÖDNING:
Materialets vandring från underlaget, som förorsakar missfärgning av färgen.

BLEKNING:
Förlust av kulör, vanligtvis förorsakad av exponering i solljus.

BLEKNING:
Försvagning av färgens kulör, vanligtvis förorsakad av exponering för ljus, värme eller väderförhållanden.

BLOCKFYLLMEDEL:
Ett tjockt, färgliknande material som användes för att jämna ut mycket grova murade ytor. Appliceras normalt med pensel, därefter följer färgläggning.

BLY:
En mjuk, smidbar tungmetall. Tidigare användes blyföreningar som vitt pigment och brukades i grundfärger för att förhindra genomblödning av tannin.

BOTTENSATSBILDNING:
Nedsjunkning av pigment eller fasta beståndsdelar i färg som befinner sig i en burk så att bildar en bottensats.

BRYTNING:
Brytning sker när man tillsätter vitt till en kulör. Även vid tillsättning av kulör till flytande färg.

UPP >>

DAGGPUNKT:
Den temperatur vid vilken vattenånga i luften börjar kondenseras.

DAMMTORR:
Torkningstillstånd hos en målning då luftburna dammpartiklar inte längre fastnar.

DRYGHET:
En mängd färg räcker till en viss yta. Hur mycket burken räcker till framgår i allmänhet av etiketten. Hur mycket en viss volym räcker till beror på påföringsmetod och teknik, underlagets sugegenskaper etc. samt på färgens egenskaper.

UPP >>

ELASTICITET:
Förmågan hos en färg eller en grundlack att utvidgas och sammandras med substratet utan att lida skada eller förändring till utseendet. Utvidgning och sammandragning förorsakas oftast av temperatur- och fuktighetsfluktuationer.

EMALJ:
Tekniskt sett är emalj färgad lack eller högglansfärg. Termen användes för högkvalitativa, smutsavstötande färger (oftast för bruk inomhus) som kan ha en glansnivå från sidenmatt till blank. Dessa färger användes för mer krävande appliceringar såsom i kök, badrum, etc.

EMULSION:
Blandning (vanligtvis mjölkvit) i vilken en vätska dispergerar (men inte löses upp) i en annan vätska. Vattenbaserat färg- eller tätningsbindemedel kallas ofta dispersion även om det handlar om dispersion av fasta polymerpartiklar i en vätska (vatten).

ENFÄRSGSSCHEMA:
Användning av olika nyanser av samma kulör vid dekoration. Kallas även monografiskt.

ENKELHET VID APPLICERINGEN:
Egenskaper hos en färg eller tätningsmedel som underlättar appliceringen, t ex stänksäkerhet, poleregenskaper och öppen tid.

UPP >>

FÄRG:
En ogenomskinlig ytbeläggning som oftast görs med bindemedel, vätskor, tillsatser och pigment. Om den appliceras i flytande form torkar den och bildar en sammanhängande film som skyddar och förbättrar substratets utseende.

FÄRGÄKTHET:
En färgs förmåga att bevara sin ursprungliga färg och motstå blekning. Denna term brukas vanligtvis om utomhusfärger.

FÄRGBORTTAGNING:
Avlägsna gammal färg, lack etc. med hjälp av färgborttagningsmedel, sandpapper, värmepistol eller skrapverktyg. Avser även borttagning av gammal tapet.

FÄRGHJUL:
Ett cirkelrunt kort med tårtbitsformade segment med olika specifika färgnyanser. Användes vid färgdekoration.

FÄRGSÄTTARE:
En koncentrerad vätska eller torr färg som tillsättes en målarfärg för att uppnå en utvald färgnyans.

FÄRGTÄCKNING:
Avser inte enbart färgskiktets opacitet utan också hur den täcker beroende på tjocklek och hur mjukt den flyter ut. Hänsyn måste tas till hur färgen appliceras (pensel, roller, spray etc.).

FOGMASSA:
Tätningsmedel eller kitt som användes till att täta en fönsterruta i karmen.

FÖRPACKNING:
Blandning av de olika burkar med likartad färg som skall användas på ett och samma arbete för att garantera enhetlighet, särskilt vad gäller kulören.

FÖRTUNNING:
En vätska som tillsammans med bindemedel är bärmaterialet för färgen. Förtunningen avdunstar sedan färgen lagts på. Vatten används som förtunning i vattenburna färger, medan terpentin, teknisk sprit och denaturerad alkohol är de förtunningar som förknippas med lösningsmedelsburna ytbeläggningar; vätskan som används för att förtunna ytbeläggningen.

FÖRTVÅLNING:
En kemisk nedbrytning av färgens bindemedel av alkali eller fukt från underlaget (t.ex. färsk betong eller puts). Förtvålad färg kan brytas ned, flagna eller missfärgas.

FALS:
Den läpp runt en färgburks öppning där locket placeras.

FIBERKRACKELERING:
En färgs krackelering som går parallellt med fiberriktningen i träämnet.

FIBERLYFTNING:
Uppsvällning och lyftning av korta spruckna träfiber förorsakat av en vätska. Vatten har särskild förmåga att åstadkomma detta.

UPP >>

FIBERRIKTNING:
Trä- eller fanerfibers riktning, storlek, mönster eller utseende.

FILLER:
Pulver som blandas med vatten eller ett färdigblandat preparat som främst användes för att fylla ut större sprickor i väggar. Det torkar och hårdnar och kan slipas och målas, men tillåter inte mycket rörelse i substratet.

FILMBILDARE:
Ett organiskt lösningsmedel som användes i vattenburna färger och som fungerar som temporärt mjukningsmedel till hjälp vid filmbildning. Det hjälper bindemedlet att bilda en sammanhängande film vid appliceringen, i synnerhet i den nedre delen av det rekommenderade appliceringstemperaturområdet.

FILMBILDNING:
Bildande av en sammanhängande torr film medelst bindemedel, antingen pigmenterad eller ej. I en dispersionsfärg är denna process ett resultat av vattnets avdunstning och den efterföljande sammansmältningen av bindemedlets partiklar.

FINGERTORR:
Torkningstillstånd hos en målning då den hårdnat tillräckligt för att kunna beröras lätt utan att färg fastnar på fingret.

FLAGNING:
Färgstycken som lossnar från underlaget förorsakat av bristande vidhäftning och/eller elasticitet.

FLAMPUNKT:
Den lägsta temperatur vid vilken en vätskas ångor kan antändas.

FLEXIBILITET:
Utsträckning i vilken en färgbeläggning eller en grundlack efter torkning har förmågan att anpassa sig till substratets rörelse utan att skadas.

FLYKTIG:
Lättavdunstande. De komponenter i färger och lacker som lätt avdunstar.

FLYTANDE YTSLIPNING, FLYTANDE SANDPAPPER:
Flytande kemikalie som användes för att rugga upp en målad yta för att förbättra nästa skikts vidhäftning.

FOG:
Det gap eller utrymme som skapas då två byggmaterial sammanfogas, såsom t ex där två slags listverk fogas samman eller där badkaret och badrumsväggen möts.

FUKTRESISTANS:
Förmågan hos en färgbeläggning att tåla svällning, sprickning eller annan skada som förorsakas av fukt.

FUNGICID:
Kemiskt ämne som användes i ytbeläggningar och grundlacker som hindrar mögeltillväxt på en applicerad färgbeläggnings yta.

FYLLNADSMEDEL:
Lågtäckande billigt pigment som fyller ut och förlänger högtäckande och färgade pigments förmåga, ger färgen massa och kan - på positivt eller negativt sätt - ha inverkan på många egenskaper. Några vanliga fyllnadsmedel är lera, kvarts och silikat.

UPP >>

GALVANISERAD:
Järnhaltig metall som är täckt med zink för skydd mot rost

GENOMSLÄPP:
I stånd att låta någonting ( som t ex vattenånga) passera genom utan att skada.

IMPREGNERANDE FINISH:
Ytbeläggning som absorberas av underlaget snarare än att bilda en film på ytan.

GIPS:
Naturligt kristallint kalciumsulfat använt som ett utdrygningspigment i färg och inom tillverkning af gipsskivor och bränd gips.

GLANS:
En beläggnings lyster eller reflekteringsförmåga. Matta färger har svag lyster, högglansfärger har mycket påtaglig glans.

GLANSBESTÄNDIGHET:
Förmågan hos en färg att bibehålla sin glans - gäller särskilt sidenmatta och glansiga utomhusfärger.

GLANSDÄMPARE:
En vätskeberedning som användes för att avlägsna glansen hos en bestruken yta och därigenom något rugga upp och göra underlaget skrovligt. Detta ger förbättrad vidhäftning för det skikt som skall appliceras.

GLANSLÖS (MATT):
Uppvisar ingen lyster eller glans.

GLANSPOLERING:
Bildandet av glänsande områden på en målad yta som resultat av polering eller tvättning.

GLASYR:
Tunt toppskikt av transparent färg som användes för att modifiera en underliggande kulörs färgton.

GRUNDFÄRG:
Det första fullständiga färgskiktet som appliceras i ett färgsystem. Många grundfärger är framtagna för att ge lämplig vidhäftning mellan underlaget och efterföljande täckfärger. De flesta grundfärger innehåller pigment, vissa ger homogenitet åt täckfärgen, vissa förhindrar korrosion på underlaget och åter andra förhindrar missfärgning av täckfärgen.

GRUNDFÄRGSFÖRSEGLING:
Grundfärgssystem som minimerar eller förhindrar täckfärgens inträngning i underlaget.

GRUNDLACK:
En flytande beläggning som isolerar trä, puts etc. och förhindrar att ytan suger åt sig toppfärgen. Grundlacker kan vara transparenta och kan fungera som grundfärg. Några grundlacker behöver inte målas över.

UPP >>

HÅLLBARHET:
Den omfattning vid vilken ett färglager eller tätningsskikt kan motstå de destruktiva effekterna i den omgivande miljön.

HÅRDHET:
Den grad av tryck som ett material tål utan att deformeras eller repas. .

HÅRT TRÄSLAG:
Träd som har stora löv (i motsats till barrved och mjukt trä). Termen avser ej träets verkliga hårdhet. Exempel: ek, lönn, ask, björk och valnöt.

HÖGTRYCKSTVÄTT:
Rengöringsutrustning som använder vatten under högt tryck.

HALVTRANSPARENT LASYR:
Lasyr som ändrar den naturliga färgen hos trät, men ändå låter ådring och textur skina igenom. Termen tillämpas allmänt på produkter för användning utomhus, men motsvaras av bets för behandling av invändiga snickerier.

HARTS:
Ett naturligt eller syntetiskt material som används som bindemedel i färger och grundlacker. Termen används i allmänhet för lösningsmedels- eller vattenburna bindemedel, såsom alkyd- eller akrylathartser.

HUD:
Den hinna som bildas på färg eller grundlack vid förvaring. Uppkommer vid kontakt med luft.

UPP>>

ICKE FLYKTIG:
Den fasta delen i en färg som består av pigment och bindemedel; det är den del av färgen som blir kvar på ytan efter det att den torkat.

INERT:
Kemiskt inaktiv; korrosionsbeständig.

UPP >>

JÄRNHALTIG:
Metall som innehåller järn; de flesta metaller utsättes för rostangrepp.

UPP >>

KALCIUMKARBONAT:
Ett mineral (krita) som användes som fyllnadsmedel för färg eller tätningsmedel.

KEMISK MOTSTÅNDSKRAFT:
Ett färglagers förmåga att motstå skada från kemiska substanser.

KINESISK TRÄOLJA:
En snabbtorkande olja som utvinns ur tungträdet. Används vid behandling av fina träslag.

KISELDIOXID:
Ett pigment bestående av kvartssand som krossats eller malts. Ett förstärkande fyllnadsmedel för färger; det förbättrar glansbeständigheten.

KLIBBDUK:
En trasa som impregnerats med ett klibbigt ämne och som används för att avlägsna damm från en yta efter slipning och före applicering av nästa färgskikt. Den skall förvaras i en lufttät behållare för att behålla sin klibbighet.

KLIBBIG:
Stadiet i färgens torkprocess då filmen är klibbig när man vidrör den försiktigt.

KLIBBTORR:
Torkningstillstånd hos en målning då den inte längre är klibbig vid beröring.

KOMPLEMENTFÄRGER:
Två kulörer direkt motsatta till varandra på färghjulet.

KONSERVERINGSMEDEL:
Substans som användes för att förhindra tillväxt av mikroorganismer i eller på ett organiskt underlag. Ett exempel är en ingrediens i vattenburen färg som användes för att förlänga hållbarheten.

KONSISTENS:
En färgs tjocklek eller strykbarhet.

KONTRASTFÄRGER:
Färgnyanser som skiljs åt av åtminstone tre andra på färghjulet.

KORROSIONSBESTÄNDIGHET:
Förmågan hos en substans att motstå förstörelse till följd av en kemisk reaktion med omgivningen. Bestrykningar som ger denna funktion innehåller vanligtvis ett korrosionsskyddsmedel.

KORROSIONSSKYDDSMEDEL:
Alla material som användes för att förhindra metallers oxidering (rostning). Kan vara en mellanstrykningsfärg, en tillsats, ett pigment eller färgskikt applicerat på ytan.

KRACKELERING:
Mönster bestående av korta, smala sprickor i färgens toppskikt. Krackelering uppträder när färgen förlorar sin elasticitet.

KRISTALLINISK KVARTS:
Se silikat.

KRITNING:
Försämring av ytan hos en utomhusfärg vid förvittring till en bleknad pulverlik substans. Kritning uppträder då färgens bindemedel bryts ned av hårda miljöförhållanden. Kritan bör avlägsnas före ny målning.

KROKODILHUD:
Ett fjälliknande mönster som uppträder på färg beroende på dess oförmåga att fästa vid en glatt underliggande yta. Det kan också bero på applicering av ett lager över en mjuk grundfärg, eller (vid lösningsbaserad färg) eftersom att träet bestrukits en andra gång innan det undre skiktet hade torkat.

KULÖRBESTÄNDIGHET:
Förmågan att bibehålla kulören och inte urblekas omåttligt under normala omständigheter.

KULÖRTON:
En färgs bas, t.ex. röd eller grön. Ljusare eller mörkare variationer är fortfarande samma kulörton. Följaktligen är ljusrött och en mörkrött samma kulör.

UPP >>

LÄTTANTÄNDLIGHET:
En substans förmåga att antändas, med en flampunkt under 37ºC.

LÖSLIGHET:
Förmågan hos ett material att lösas upp i en vätska. Socker är till exempel lösligt i vatten.

LÖSNINGSMEDEL:
En vanligtvis flyktig vätska i vilken färgens filmbildande partiklar löses eller fördelas.

LACK:
En flytande sammansättning som omvandlas till en transparent hård film när den påförts i ett tunt skikt.

LACKFÄRG:
Färgskikt som är baserat på syntetiskt termoplastiskt filmbildande material som löses upp i organiskt lösningsmedel: Torkar genom lösningsmedelsavdunstning.

LAPPNING/ÖVERLAPPNING:
Område där ett färgskikt eller annan beläggning går ut över en intilliggande nymålning. Målarens syfte är att göra fogen utan synliga överlappningsmärken.

LATEX:
En mjölkvit fin dispersion av fast harts i ett vattenhaltigt medium. Användes också för att beskriva vattenburna färger, vars viktigaste bindemedel är latex.

LATEXFÄRG:
Vattenburen färg gjord av ett syntetiskt bindemedel (latex), såsom akrylat, vinylacetat-copolymer eller styrolakrylat-latex.

LERA:
Ett vitt mineral som användes som fyllnadsmedel - mestadels i inomhusfärger.

LERSPRICKNING:
En färgskada som ser ut som sprucken lera; uppstår då en färg appliceras för tjockt, t.ex. tjock bestrykning i hörn.

LINOLJA:
Torkande olja som utvinnes ur linfrö. Den är mörkare och torkar långsammare än de flesta andra torkande oljor. Efter att tidigare ha använts i stor omfattning i ytbeläggningar har den numera begränsad användning i lösningsmedelsbaserad husfärg och träolja.

LITER:
En metrisk volymenhet. 4,546 liter = 1 gallon (br.)

LUDD:
Fibrerna på en roller.

LACKNAFTA:
Ett lösningsmedel av petroleumdestillat som huvudsakligen användes av yrkesmålare för att tunna ut lösningsburna färger och för rengöring.

UPP >>

MÖGELRESISTANS:
Förmågan hos en ytbeläggning eller en grundlack att förhindra mögeltillväxt på ytan.

MARINA FÄRGER:
Färger och lacker som tagits fram speciellt för att tåla saltvatten och exponering i marin miljö.

MARMORERING:
En dekorativ målningsteknik som efterliknar marmorns färg och form.

MATT FÄRG:
Färg med låg eller ingen lyster: Användes oftast på innerväggar och tak, men också yttre väggpartier.

MELLANSKIKT:
Ett färgskikt som lägges mellan två andra skikt.

MELLANSTRYKNINGSFÄRG:
Ett skikt, vanligtvis pigmenterat, som ger bättre vidhäftning och/eller maximal glans och jämnhet hos toppskiktet.

MINERALTERPENTIN:
Ett kolväte-lösningsmedel som destillerats ur petroleum; de flesta eller samtliga mineralterpentiner kan vara förtunningsmedel.

MSDS:
Datablad för produktsäkerhet. Ett informationsdokument som ges ut av tillverkaren med tanke på säkerhet och hantering.

MURVERK:
Mineralbaserat byggnadsmaterial såsom cement, murbruk, sten, tegel och stuck.

UPP >>

NÄRLIGGANDE KULÖRER:
De kulörer som ligger intill varandra på färgkartan.

NEUTRALA FÄRGER:
Vitt, krämfärgat, ljusbeige och grått - färger som vanligtvis passar väl tillsammans med andra färger.

UPP >>

OGENOMSKINLIGT BETNINGSMEDEL:
Betningsmedel för utomhusbruk som fördunklar träets naturliga färg och fiberriktning, men som låter texturen synas genom. Vanligtvis appliceras ett skikt på obelagt trä.

OLJEBASERAD FÄRG:
Färger som är gjorda med torkande olja; t ex linfrö, soya eller kinesisk träolja, såsom bindemedel, samt mineralterpentiner eller färgförtunning som utspädningsmedel. De är inte vanliga idag; de blir mycket hårda vid torkning men tar längre tid att torka än dispersionsfärger och behöver mer tid innan ommålning.

OLJEBETS:
En lack som har tillsatts en transparent kulör. Har normalt sämre inträngningsförmåga än en äkta bets.

OORGANISK:
Material av annat slag än av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung. Exempel: mineraler och enkla salter är oorganiskt material..

OPACITET:
Förmågan att hindra genomsläppning av ljus. En färg med hög opacitet döljer underlaget väl.

ORGANISKT:
Avser en substans som härrör ur levande materia; molekylstrukturen innehåller kol.

OUPPLÖSLIG:
Oförmåga att upplösas.

OXIDERING:
Kemisk reaktion med syre. T ex torkning av oljor i oljebaserad färg eller rost på järn eller stål.

UPP >>

PARTIKELHALT:
Volymen av fasta partiklar (pigment plus bindemedel) hos en färg eller en grundlack, dividerad med den totala volymen, uttryck i procent. Med större andel fasta partiklar uppnås ett tjockare torrskikt vilket ger bättre täckförmåga och hållbarhet.

PATENTFÄRG:
En flytande sammansättning som förhindrar kraftig insugning av färg eller tapetklister i puts, väggskivor eller andra porösa underlag.

PETROLEUMDESTILLAT:
Flytande kolväte-lösningsmedel (som t ex mineralterpentiner) som är isolerade eller gjorda av petroleum.

PIGMENT:
Pulveraktig substans som är en av de grundläggande komponenterna i färg och grundlack. Den ger vithet till färg, täckförmåga samt fyllighet.

POLITYRPREPARAT:
Användes som försegling och klarfinish till golv, till tätning av kvistar, förekommer också i lösningsmedelsburna grundfärger.

POLYMER:
Ett plastliknande material som tillverkas av kemiska "monomerer" som i sin tur har tillverkats av alkohol och petrokemikalier. Vissa polymerer användes som vattenburen färg och bindemedel för tätning. Bindemedlets polymerpartiklar är små och vattenburna. Bindemedlets polymerpartiklar i vattenblandning kallas dispersion eller "latex".

POLYMERPIGMENT (TYP IHÅLIGT KLOT):
Vitt pigment som användes i vattenburna färger för att ge opacitet. Ett polymeriskt skal som innehåller antingen vatten eller luft som ger lätt spridning.

POLYURETANLACK:
Klar ytbeläggning som baseras på modifierad alkydharts.

POLYVINYLACETAT - SAMPOLYMERISAT:
Bindemedel som mestadels användes i dispersionsfärger för inomhusbruk.

PUNKTGRUNDA:
Påföra grundfärg på de delar av ytan där färgen avlägsnats.

PVK:
Pigmentvolymkoncentration. Förhållandet mellan befintlig pigmentvolym och volymen av icke flyktigt material (d.v.s. pigment och bindemedel) i en färg. Värdet uttrycks vanligtvis i procent. Högre procentvärden (t.ex. 40 % - 75 %) är förenade med matta färger, och lägre värden (t.ex. 10 %-25 %) med glans och sidenmatta färger. (PVC har en andra betydelse, nämligen polyvinylklorid, den viktigaste komponenten i vinylplast).

UPP >>

REFLEKTANS:
Andelen av det ljus som träffar ytan som reflekteras.

REFLEXIONSVÄRDE FÖR LJUS (LRV):
Mängden ljus som reflekteras från en målad yta.

RINNING:
Tunn (eller bredare gardinliknande) sträng av färg eller lack som rinner nedåt; kan bero på för tjockt färgskikt, ansamlingar i ojämnheter i underlaget (sprickor, hål etc.) eller överflödigt material som rinner sedan övrig färg stelnat.

ROST:
Rödaktig, spröd oxid som bildas på järn eller järnlegeringar. Den är resultatet av exponering i luft och fukt eller av kemikalier.

ROSTSKYDDSFÄRG:
En färg som tagits fram för att minimera rost eller korrosion vid direkt applicering på metall.

RUGGNING:
I en torr färgyta har en fin textur skapats antingen av en andel relativt ojämna eller slipande pigment eller med slipmedel; denna textur förbättra glansegenskaperna och underlättar vidhäftningen för påföljande färgskikt.

UPP >>

SALTUTSLAG:
Vitaktigt pulver (saltavlagring) som ibland framträder på murade ytor; den kommer till ytan medelst fukt.

SANDSTRUKTUR:
Ojämn yta eller färg som blandats med sand.

SCHABLONMÅLNING:
Metod att påföra ett mönster med hjälp av urklippta mallar som man pensel- eller svampmålar över.

SEKUNDÄRKULÖRER:
Kulörer som skapas genom blandning av två skalfärger. De är orange, grön och purpur.

SHATTERA:
En schattering skapas när svart tillsätts en kulör. Det är en mörkare variant av en kulör.

SIDENMATT YTA:
En färg med en glansnivå mellan hög glans och äggskal.

SILAN:
En silikonliknade substans som tillsätts grundlacker för att förbättra deras vidhäftning på glas- och metallytor i vått tillstånd.

SILIKON:
Sammansättning som används vid framställning av bindemedel och som kännetecknas av enastående värmetålighet, stor vattenavstötande förmåga och mekanisk tålighet. Nyckelingrediens hos några grundlacker och ingår i många effektiva skumdämpare för vattenburna färger.

SILIKONISERAD AKRYLATGRUNDLACK:
Samma som akrylatgrundlack, men en liten mängd silan har tillsatts, vilket ökar vidhäftningsförmågan på glas och vissa metaller i vått tillstånd.

SJÄLVRENSANDE:
Vissa utomhusfärger är sammansatta för att kritas relativt snabbt för att på så sätt upprätthålla ett vitt, rent utseende.

SKALFÄRGER:
Färger som inte kan åstadkommas genom blandning av två andra färger. Dessa är: rött, gult och blått.

SKEPPSBOTTENFÄRG:
Speciellt sammansatt färg för ytor som t ex båtskrov och bryggor. Den hindrar marina växter och djur från att fastna och växa.

SLIPGRUND:
Speciellt hård grundfärg som fyller och grundar, men som inte gör att trät sväller. Ytan slipas sedan innan nästa färgskikt läggs på.

SLIPTORR:
Torkningstillstånd hos en slipbar målning då denna kan slipas utan att överskottet fastnar eller klibbar fast på sandpappret.

SMUTSAVVISANDE:
Förmåga hos ytbeläggningen att förhindra inträngning av smuts.

SPÄDNINGSMEDEL:
En vätska som ingår i en färg eller som kan tillsättas framförallt för att minska viskositeten. Förtunning är inte nödvändigtvis ett lösningsmedel för bindemedlet.

SPACKEL:
En pasta som används för att fylla ut skarvar mellan gipsskivor; används även för att laga sprickor, hål och andra defekter. Slipas jämnt före målning.

SPARNINGSSTRYKNING:
Bestrykning av en yta som ligger intill en annan yta som inte skall bestrykas. Exempel: Målning av en fönsterbåge men inte av själva glaset.

SPIKHUVUDEN MED ROSTANGREPP:
Rost på exponerade järnspikshuvuden; det kan synas igenom och missfärga det täckande skiktet. Kan uppträda om blanka spik används i stället för galvaniserade utomhus.

SPRICKBILDNING:
Sönderdelning av ett torrt färg- eller lackskikt, oftast som ett resultat av åldrande eller rörelse i underlaget. Olika typer är hårfin sprickbildning, krackelering, kornig sprickbildning eller krokodilhud.

SPRUTA:
Metod för målning där färgen bildar en fin dimma och sprutas mot ytan under tryck. Det finns olika typer av sprututrustning: aerosol, luftfritt och tryckluft.

STÄNK:
Färgdroppar som skvätter av rullen när du rollar en yta.

STÅLBORSTNING:
Rengöring av ytan med en stålborste eller stålborstrondell.

STÖDLIST:
En pressad skumlist som vanligtvis placeras i fogar som är djupare än 12 mm för att fylla ut en del av utrymmet innan fogmassan appliceras. Skumstödlister finns i varierande storlekar, från 3mm till 20 mm.

STYREN-BUTADIEN:
Syntetisk latex som liknar syntetiskt gummi. Används i vissa typer av vattenburen färg.

SUBSTRAT:
Underlag som färgen eller lacken appliceras på.

SVAMPBILDNING:
En svart, grå eller brun svamp som kan växa på en färgs eller grundlacks yta. Den bildas oftast på områden som tenderar att vara fuktiga och som får lite eller inget solljus.

SVAMPMÅLNING:
Inomhusmålningsteknik där äkta tvättsvamp används för att påföra eller delvis avlägsna ett "lasyrskikt".

SYNTETISK:
Konstgjord, inte naturligt förekommande.

UPP >>

TÄCKFÖRMÅGA:
Förmågan hos en färg eller ett betningsmedel att dölja den yta som den har applicerats på. Täckförmågan åstadkommes av färgens pigment och påverkas av hur tjockt färgen lägges på och hur väl penselmärken flyter ut.

TÄCKNING:
En färgs eller ytbeläggnings dryghet, vanligtvis utryckt i m²/l. Vid pigmenterad ytbeläggning kan detta avse applicerad täckförmåga.

TALK:
Magnesiumsilikat; ett vitt fyllnadsmedel som används i färg. Utgör bas för talk-puder.

TENSIDURLAKNING:
Kallas även vattenfläckar eller blödning. Är ofta en brunaktig, blank rest som kan bildas på en yta då vattenbaserad färg påförs utomhus vid för fuktig eller kall väderlek, vilket resulterar i långsam torkning. Kan inte tvättas bort enkelt men brukar blekas bort inom cirka en månad.

TERPENTIN:
En färglös, flyktig olja som destilleras ur tall. Användes som lösningsmedel och för rengöringsändamål, men har numera ersatts av mineralterpentin och lacknafta.

TID, ÖVERMÅLNINGSBAR EFTER.............:
Den tid som måste gå innan ett nytt färgskikt kan läggas på. Anges vanligtvis på etiketten.

TITANDIOXID (TIO2):
Ett dyrt, klarvitt pigment med hög opacitet som används som primärpigment i färger, både vatten- och lösningsmedelsburna.

TOLUEN, TOLUOL:
Ett aromatiskt lösningsmedel som används vid tillverkning av en del färger och lacker

TONING:
En toning skapas när grått tillsätts till en kulör.

TOPPLACK:
Det skikt som är avsett att vara det sista i målningssystemet. Läggs normalt över en grundfärg, mellanstrykningsfärg.

TORKFLÄCKAR:
Ojämn glans eller kulör som ett resultat av ett otätat underlag eller omåttligt höga eller låga temperaturer under torkning.

TORKTID:
Intervall mellan bestrykning av färgen och när den är klar att använda.

TORRHALT:
Ickeflyktiga ämnen i en färgs eller grundlacks sammansättning, dvs. ingredienser i ytbeläggningen som efter torkning utgör en torr hinna. Torrhalten består i huvudsak av pigment och bindemedel.

TOXISK:
Skadlig och giftig.

TRÄFIBERPLATTA, MEDELTÄT:
Plattor av komprimerade träfibrer. Ofta använda i byggdetaljer (ex. skåp).

TRÄFIBERSKIVA HÅRD:
Allmän term för en slät skiva som tillverkas huvudsakligen av komprimerade träfibrer.

TRÄFILLER:
Kraftigt pigmenterad produkt som används för att fylla i ådringen i trä innan mellanstrykningsfärg eller toppskikt påförs. Används på träslag med öppen ådring såsom ek, ask, valnöt och kastanj. Används för möbler och listverk.

TRANSPARENT:
Har förmågan att låta ljuset passera utan diffusion eller spridning; klar.

TREKULÖRSSCHEMA:
Ett färgschema som består av tre färger på lika avstånd från varandra på färghjulet.

TRINATRIUMFOSFAT (TSP):
Ett rengöringsmedel baserat på alkaliska material. Eftersom det innehåller fosfat är dess användning begränsad i vissa geografiska områden.

TRYCKBESTÄNDIGHET:
Förmågan hos ett färgskikt att förhindra självvidhäftning vid användning på två ytor som kommer i kontakt med varandra, t ex dörr med karm, fönsterbåge och fönsterbänk.

TVÄTTBARHET:
Förmågan hos en ytbeläggning att inte slitas ned eller ändra utseende när man gnuggar med en borste, svamp eller trasa och med tvättlösning som innehåller slipmedel.

TVÄTTBARHET:
Mått på hur lätt det är att avlägsna smuts från den behandlade ytan utan att orsaka skada.

UPP >>

ULTRAVIOLETT FILTER:
Ett ämne som används i en del utomhusfärger som absorberar UV-strålning och därmed minskar eller försenar skadliga UV-effekter av solstrålningen på ytbeläggningen eller underlaget.

ULTRAVIOLETT STRÅLNING (UV):
Den del av solens strålningsenergi som orsakar skador på ytbeläggningar och grundlacker och på obehandlade träytor.

ULTRAVIOLETT-RESISTENS/UV-RESISTENS:
Förmåga hos ytbeläggningen eller grundlacken att inte ta skada när den utsätts för UV-strålning från till exempel direkt solljus.

UNDERGLANS:
En ganska låg glans; glans med låg bildreflektion. Utmärks av att se matt ut när man betraktar den rakt framifrån, men ser blank ut när den betraktas snett från sidan.

UNDERTON:
En fin eller avrundad kulör av begränsad intensitet som ger karaktär åt den dominanta kulören i en ytbeläggning.

UPPBYGGNAD (ELLER SKIKTUPPBYGGNAD):
Den tjocklek som en färg tenderar att appliceras med då man använder normal appliceringsteknik för ifrågavarande färg.

URETAN:
Ett bindemedel som används i ytbeläggningar. Kännetecknas av utmärkt flexibilitet och resistens mot kemikalier.

URETANMODIFIERAD ALKYD:
En alkyd som har modifierats kemiskt för ökad flexibilitet och resistens mot kemikalier. Ett bindemedel som används i polyuretanlacker.

UTFLYTNING:
Förmågan hos en färgbeläggning att jämnas ut vid applicering så att pensel- och rollermärken ej syns.

UTFLYTNING:
Förmågan hos en beläggning att bilda en jämn film utan penselmärken.

UPP >>

VÄDERBESTÄNDIGHET:
Förmågan hos ytbeläggningar att motstå påverkan av vind, regn, sol och temperaturskiftningar utan att förlora i utseende och egenskaper.

VÄDERBETNING:
En metod för att förbättra vidhäftningen på metallunderlag genom att låta luften inverka före målning.

VÅTTJOCKLEK:
Tjockleken på det våta färgskiktet direkt efter påföring, innan det börjat torka.

VÅTVIDHÄFTNING:
Förmågan hos en färg eller ytbeläggning att fästa på underlaget trots fuktiga förhållanden. Detta är av speciell vikt för utomhusfärger.

VALÖR:
Ljushet eller mörkhet hos en kulör, till exempel har ljusblå, medium-blå och mörkblå olika valörer.

VATTENAVSTÖTANDE MEDEL:
Ofärgade ytbehandlingar som har till uppgift att låta vatten pärla av ytan och minimera inträngning av vatten i underlaget.

VATTENBUREN FÄRG:
Färg som tillverkats med akrylat, vinylacetatcopolymerer eller andra latexhartstyper och förtunnats med vatten. Den torkar snabbare än lösningsmedelsburen färg, luktar jämförelsevis mindre, har viss vattenånggenomsläpplighet och är lätt att hålla ren. Den flytande beståndsdelen är i huvudsak vatten.

VATTENREDUCERBAR:
Kan förtunnas med vatten eller en vatten/lösningsmedelblandning.

VEGETABILISK OLJA:
Olja som utvinns ur frön eller frukter.

VIDHÄFTNING:
Förmågan hos ett torrt färgskikt eller bindemedel att förbli häftad vid underlaget. Vidhäftning är förmodligen den viktigaste enskilda egenskapen hos en färg eller ett bindemedel.

VISKOSITET:
Vätsketjockleken hos färgen.

VOC:
Flyktigt organiskt material. Alla kolföreningar som avdunstar under standardtestförhållanden. En del myndigheter har infört begränsningar av den tillåtna andelen av flyktiga organiska ämnen i färg på grund av omsorgen om miljö och hälsa.

UPP >>

YTSPLITTRING:
Färgavlossning från ytan i remsor eller stycken. På samma sätt som med flagning är det ett resultat av bristande vidhäftning och filminträngning. Ytsplittring kan ske mellan skikten eller på själva underlaget.

UPP >>

ÄGGSKAL:
En halvglänsande inomhusfärg som har sidenliknande utseende. Glansnivån ligger mellan matt och sidenmatt.

ÖVERMÅLNINGSBAR:
Torkningstillstånd hos en målning då en ytterligare bestrykning kan göras utan att skada det tidigare skiktet.